"Snälla Rupert,bara lev bara andas. Gör så att allt blir bättre."

Tar emot att skriva men han dog idag,bara för några minuter sen. Jag försökte så länge med att få honom i liv men han orkade inte,tittade mig rakt i ögonen och slutade andas.
Han har alltid varit liten och 'mesig' mot sin lillebror men han började äta så han blev bättre. Gick upp i vikt,började vara mer med oss och var precis som jag älskade. Han var t o m glad igår och åt.
Men jag kom hem idag och han ville inte äta,ville inte röra på sig vad jag en gjorde,han bara låg i min säng,tittandes på mig.
Fulgrinade som in i helvete och ringer mamma och säger att Rupert dör och jag vet inte vad jag ska göra.
Försöker att ge honom vatten + socker.
Han vill inte ens svälja så det rinner ner på honom.
Sen rycker kroppen till medans jag ber till gud,någon, att Rupert ska få leva.
Men han tittar på mig,suckar och sen är han borta. Min systers vän försökte att rädda honom men det gick inte. Nu ligger han invirad i buren ute på balkongen så att Batman inte ska 'leka' med honom.

Han såg så liten ut i filtarna och jag vet inte vad jag ska göra. Kan inte sluta gråta,han var min.
Jag älskade honom över allt,han var min bebis.
Följde alltid efter mig vart jag än gick,ville vara på toaletten med mig,skulle vara med på varje kort jag tog,låg på mitt bröst och tittade på film,sov på mig när vi skulle sova,ville att jag skulle prata med honom när han åt och han var så snäll mot alla.

Varför skulle just han dö? Varför fick min katt bara bli 25 veckor?